1400-talets europeiska högreståndsmän stoltserade med putsade skägg och 1500-talet blev mycket skäggigt. I Norden gick danske kung Kristian Tyrann i bräschen för modet genom att anlägga ett mycket omskvallrat skägg 1515, samma år som han gifte sig. 1521 började skägg och kortklippt hår bli vanligt i Europa. Två år senare när Gustav Vasa efterträdde Kristian som svensk kung hade modet slagit igenom bland högreståndsfolk och borgare i Sverige. Inte heller nu handlade det om vilda bondeskägg utan om välfriserade varianter som krävde bardskärare: tvekluvet skägg, kortskuret skägg, pipskägg, spadskägg, stora knävelborrsmustascher och de polisonger som senare skulle kallas "whiskers". Gustav experimenterade med många korta och prydliga varianter innan han på ålderns höst lade sig till med sitt bondinspirerade skägg, beskrivet av en samtida som "vackert, stort och långt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar