Jag vet verkligen inte vart jag ska börja. Jag är helt bortblåst av denna film. Men jag och min nyfriserade mustasch ska göra ett försök.
Emmanuel Carrère både skrev och regisserade detta mästerverk till film. Jag dubbar den, utan tvekan, till 2005 års bästa film, den petade precis ner Sin City från tronen.
Filmen börjar med att en man frågar sin fru, sen 15 år tillbaka, om han ska raka av sin mustasch. Hon svarar att hon aldrig sett honom utan den och att det nog inte är en bra idé (bra svar). Han gör det ändå (dålig idé).
Hon märker inget, inte heller märker deras vänner, som de besöker den kvällen, det. Inte ens hans medarbetare tycks märka något. Hans fru påstår sedan att han aldrig haft någon mustasch...
Det är nu det blir intressant och spännande. En katt-och-råtta lek om galenskap, konspirationer, verklighet och illusion tar vid. Hur väl känner ett par varandra efter 15 år? Från att ha börjat som en svart komedi går det snabbt över till att bli en existentiell thriller. En del David Lynch, en del Alfred Hitchcock, en del fransk galenskap och en mäktig mustasch.
Självklart finns det bara en mustaschlös man mäktig nog att göra mäktig musik till en film så här mäktig, och det är Philip Glass. Mäktigt.
La Moustache på IMDB.
Philip Glass på Spotify.
Jag kan inget annat säga än: kamma mustaschen och bered er på en jävla resa! Se den!
Props går ut till Linnea Malört som tipsade om denna!
2 kommentarer:
Det var en ära att förmedla vetenskap om denna underbara film. Fråga: Vad tänker man när man rakat av sig sin mustasch och hoppas folk ska märka men det gör dem inte? den har satt spår!!!!!
Du får inte avslöja för mycket! Folk måste ju få se och klura lite själva!
Men fyfaan, tänk om allt det där hade hänt mig när jag rakade av mina dreads... läskigt!
Skicka en kommentar